För sent att stoppa mördarsnigeln

Sedan mitten av 1800-talet bedöms nära 1 500 nya arter av skilda slag ha nått Sverige och förökar sig här. Några är sedan länge allvarliga problem, exempelvis mink, kräftpest, jätteloka samt varroakvalstret (som angriper bin). Internationell handel, resor och transporter i kombination med klimatförändringen ökar riskerna för fler oönskade nya arter och direkta skadegörare. 

Östersjön uppges ha fått omkring 200 nya arter främst genom båtarnas ballastvatten men i någon mån även beroende på klimatförändringen.

Naturvårdsverkets i samarbete med andra myndigheter har nyligen i rapporten Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper (finns på nätet) beskrivit situationen och olika risker. Några nya arter ger stora årliga kostnader för bekämpning och minskat odlingsutbyte. En enskild art kan för svensk del förorsaka årliga kostnader om flera tiotals miljoner eller i värsta fall betydligt mera. 

Problemen beror delvis på att lagstiftning, tydliga ansvarsområden och ekonomiska resurser ofta har saknats. Riskbedömningar och tidiga åtgärder har ofta inte gjorts när effektiva åtgärder fortfarande varit möjliga (lagstiftning finns dock för några sjukdomar och skadegörare). Samtidigt sprider sig andra skadegörande arter i Europa och kan nå Sverige.

Ett förskräckande exempel från senaste årtiondena är Spanska skogssnigeln ("mördarsnigeln"). Den sågs första gången i Sverige 1975 och har sedan dess kunnat sprida sig till allt större del av landet utan att systematiska motåtgärder ännu vidtagits. Orsaken har varit att snigeln först spred sig till privata trädgårdar, vilket vare sig myndigheter eller politiker ansåg motiverade åtgärder eller närmare studier av snigeln.

I dag är den spridd i södra och mellersta Sverige och finns även i parker, naturområden och börjar ge problem i jordbruket. Men kunskaperna om motåtgärder är fortfarande otillräckliga.

I Naturvårdsverkets rapport konstateras uppgivet att det är för sent att stoppa den spanska skogssnigeln, vilken man däremot bedömer kunde ha varit möjligt om man i tid insett risken med den nya art. I stället tillråds trädgårdsägarna att samla sniglar varje dag och endast ha slutna komposter (vilket knappast är realistiskt). Man pekar särskilt på problemen för fritidshusägare som inte kan samla sniglar varje dag (!), och nämner att snigeln i Danmark medfört sjunkande fastighetspriser.

Sommaren 2007 upptäcktes den nya snigeln även i jordbruket, i första hand i vallar och betesmarker. Men även andra grödor kan angripas. Snigeln trivs i flera naturtyper och kan därifrån fortlöpande invadera både jordbruksmark och trädgårdar. Trots klagomålen om att snigels numera även sprider sig från parkmark in i trädgårdarna saknas uppgifter om snigelförekomsten i parker. Inte heller parkägare tar något ansvar för sniglar på egen mark.

Därför måste alla berörda - myndigheter, jordbruket, naturvården och kommuner tillsammans med fritidsodlarna - samverka för en nationell strategi för att hindra att snigelproblemen blir ännu värre.

Pengar måste anslås för både nödvändiga åtgärder och forskning. Att nu ta ett sådant initiativ är främst en uppgift för miljö- och jordbruksdepartementen.

I Norge tog lantbruksministern förra året initiativ till en nationell kampanj för information och bekämpningsåtgärder mot spanska skogssnigeln. En liknande kampanj eller andra åtgärder efterlyses även för Sverige!