Fråga: Ska man beskära vedartade växter i samband med planteringen och i så fall i vilken omfattning?

Svar: För 50 år sedan fick man lära sig att en vedartad växt först måste etablera sig på sin växtplats innan en kraftig beskärning kunde göras. Under 1960- och 1970-talen kom idén att man måste beskära hårt i samband med planteringen. Argumenten för en kraftig beskärning var och är att man måste få balans mellan kronan och den genom uppgrävning starkt minskade absorberande rotmassan. För att en växt ska etablera sig, dvs bilda nya absorberande rötter, behövs energi. Denna energi kan enbart tillverkas genom fotosyntesen i bladverket. Klipper man bort de skott som direkt kan utveckla en stor bladmassa är växten tvungen att ta den kvarlämnade energireserven i anspråk. Etableringen går långsamt och växter med låg energistatus misslyckas att överleva. Vid plantering av barrotsplantor beskär man alltför långa (förekommer inte ofta) och skadade rötter. Detta gäller i stort alla växter, dvs häckplantor, buskar, träd, fruktträd samt även kärnfrukter som körsbär och plommon. Ädelrosor och hallon är undantagna från regeln. Avlägsna även brutna grenar och eventuella efterledskott i trädkronor. Hos träd förekommer det tyvärr ibland grenar i kronan som är lika grova som huvudstammen. Måste de avlägsnas sker detta först när trädet är etablerat för att eliminera risken för infektioner. En reduktion med ca 50 % av grenens längd är lämpligt i samband med planteringen. Klaus Vollbrecht

Eva Wirén, Hemträdgården nr 6 2002