Hur skiljer man på åker- och vattensork?

Åkersork gör framförallt skada under vintern då de kan ringbarka träd och buskar. Foto Ulf Nilsson

 

I Sverige är det två olika sorkarter som skapar problem; vattensork (Arvicola terrestris) och åkersork (Microtus agrestis). Vattensorken är betydligt större (15-20 cm) och gör gångar en bit ner i marken (på mellan 2-4 dm djup) och knuffar upp platta jordhögar vid sidan av gångarna. De lever vanligen nära vattendrag men det är inget krav. De samlar ihop rötter, lökar, potatis med mera under sommaren som de lagrar för att använda till vintern. Flera olika perenner ingår också i vattensorkens diet. Under vintern kan de göra stor skada på fruktträd och rosor genom att fullständigt gnaga av rötterna. Ibland används synonymerna mullsork, jordsork och vattenråtta som benämning för vattensorken.
Åkersorken (10-12 cm lång) lever ovan jord och gillar områden med högt gräs där de har sina gångar precis vid markytan eller strax under. Under vintern kan de ringbarka träd och buskar nära markytan. De lever då under snötäcket där de gör gångar vid markytan. På sommaren är det framförallt gräs som den äter men ibland även olika örter

Åtgärder:
Det är inte lätt att helt utrota sorkarna. Men båda arterna tycker inte om att vara i områden där jorden bearbetas regelbundet. För åkersork gäller att hålla gräset kortklippt, sätta finmaskiga nät runt stam på unga buskar och träd.
Om buskar, träd eller blomsterlökar ska planteras där det finns mycket vattensork är det bäst att klä planteringsgropen med finmaskigt nät som de inte kan gnaga sig igenom. Att odla i pallkragar med ett finmaskigt nät i botten bör ge ett bra skydd för växterna. Vanligast är annars att vattensork bekämpas med slagfällor som placeras i tunnelsystemens mynningar. Beta slagfällan med t ex morot och täck hålet med träbit för det ska bli mörkt men inte tätt. Vattensorken vill då täppa igen draget och blir förhoppningsvis nyfiken på moroten och slutar sina dagar.
Det finns en hel del olika apparater som generar obehagliga ljud men dess effektivitet är omtvistad.

Källa: Freytag-Loringhoven B. von. Sorkar. Faktablad om växtskydd: Trädgård nr 89.
Ulf Nilsson, 2018-11-07