Klumprotsjuka

Fråga: I vår koloniträdgårdsförening har vi fått ett utbrott av klumprotsjuka. Jag har läst att det går att använda sanerande växter, dvs att växter odlas som lurar svampens sporer att gro men som den sen inte kan överleva på, för att minska problemet. Är det något att rekommendera?

Svar: Först några rader om sjukdomen. Klumprotsjuka orsakas av en svamp som gör att rötterna på korsblommiga växter (kålväxter) sväller upp och inte längre kan förse sig med vatten eller näring. Tillväxten avtar och angreppen kan även leda till att hela växten dör. Dessvärre kan svampen överleva i jorden som vilosporer under lång tid framöver. I vissa undersökningar ända upp till 17 år efter första angreppet konstaterats.

Det har gjorts undersökningar i Sverige om t ex engelskt rajgräs, höstråg och purjolök kan ha en bra sanerande effekt om de blir planterade på fält där klumprotsjuka konstaterats. Försök utfördes både i laboratorium, växthus och i fält. Effekten var lovande i laboratoriet med minskat smittryck som följd men ingen positiv effekt kunde konstateras i fält. Forskaren Hanna Friberg på Sveriges Lantbruksuniversitet som var ansvarig för studien konstaterar därför att metoden inte kan rekommenderas i fritidsodling. Hon rekommenderar i stället att inte plantera några korsblommiga växter under en lång tid framöver, gärna minst sju år men ännu hellre längre. Det är också viktigt att hålla efter korsblommiga ogräs som t ex penningört och lomme då även dessa är värdväxter som svampen trivs på. Undvik även att sprida jord mellan olika kolonilotter samt att vara noga med att rengöra gemensamma verktyg innan de används på en ny lott. Smittade växter får absolut inte läggas på komposten då sporerna kan överleva även vid högre temperaturer.

I yrkesodling är kalkning en vanlig metod för att minska problemen med klumprotsjuka. Då svampen inte trivs vid höga pH-värden. I fritidsodling kan t ex trädgårdskalk användas. Men tänk på att det kan behövas stora mängder, framförallt på lerjord, för att höja pH till rätt nivå och att alltid undersöka jordens befintliga pH innan behandlingen påbörjas.