Fråga: Vi har en tomt med mycket styv lerjord. Vi vill nu skapa flera stora planteringar med framförallt perenner och rosor. Eftersom det totalt rör sig om ca 120 kvadratmeter undrar jag om det går att använda sig av jordfräs. Att gräva denna yta för hand känns väldigt tungt och tidskrävande. Vi har tänkt tillföra ca 25 procent torv- eller barkmull plus ca 25 procent brunnen gödsel till den befintliga lerjorden. Målet är att planteringarna ska bli något upphöjda både för avrinningens och uppvärmningens skull. Ytan är i dag gräsmatta.

Svar: Viktigast är att dräneringen fungerar och att vatten aldrig blir stående där ni ska plantera. För det andra gäller att välja växter som trivs i lera, rosor är ett bra val. För det tredje gäller det att kontinuerligt öka mullhalten i jorden. Med riklig jordförbättring och upphöjda bäddar från början är mycket vunnet. Jag vill dock avråda er från att använda jordfräs på er styva lera, då är det bättre att låta jorden vara orörd. Satsa i stället på höstgrävning. Ni spadvänder jorden tillsammans med delar av jordförbättringen och sedan får kokorna frysa sönder under vintern. En fuktig lerjord går att gräva, en torr är däremot omöjlig. Kanske ska ni ta det bitvis för att klara av projektet. Ni kan även ta hjälp av inhyrd handkraft eller en liten plog som kan höstplöja området. Jordförbättra som ni tänkt med lika mycket organiskt material som lera men med proportionerna två tredjedelar barkmull, som är grövre än torv och håller strukturen längre och en tredjedel brunnnen gödsel till våren. Årligen tillförs mer organiskt material eftersom det successivt bryts ner. Som alternativ till höstgrävning kan ni jordförbättra direkt på marken. Ni täcker dessutom med halm/löv/kompost och låter det ligga ett år. Maskar och mikrober gör luckringsjobbet åt er. Efter höstgrävningen kan ni använda vintern till planering. Med en genomtänkt planteringsplan är det lättare att genomföra projektet stegvis. Ni vet vart ni är på väg och kan njuta av resultatet i tanken.

Lise-Lotte Björkman, Hemträdgården nr 5 2012

Foto: Henrik Bodin