Fråga: Kan man ha impregnerade brädor som kanter till sitt grönsaksland eller förgiftar det jorden?

Svar: Ett enkelt svar på frågan är att ja, det kan man, och nej, man behöver inte vara rädd för att ämnena läcker ut och förgiftar jorden. Detta förutsatt att medlet är torrt och fixerat. Dock, när träet en gång blir avfall – och det är här som det största problemet med impregnerat virke uppstår – ska det tas omhand på särskilt sätt. Man får absolut inte elda upp det själv. Men, det finns ju flera frågor att ta i beaktande. Hur viktig är t ex hållbarheten? Miljöhänsynen? För träkonstruktioner i kontakt med mark, som i det här fallet, är det förvisso tillåtet att använda trä ur klass A, dvs bästa beständigheten. Men eftersom det rör sig om mycket giftiga ämnen (koppar, krom, arsenik) bör det bara användas när det verkligen är nödvändigt. Väljer man trä ur klass AB (för trä ovan mark) får man något sämre hållbarhet men slipper belasta miljön med krom och arsenik. Vad gäller obehandlat trä så är hållbarheten för splint 1–3 år, för kärnved lite mer. I kompostjord och annan jord rik på mikroorganismer håller träet ännu kortare, något som antagligen också gäller jordbäddar i växthus där klimatet är fuktigt och varmt. Furukärna och lärkkärna har i stort sett samma beständighet. Att lärk skulle stå i en klass för sig är inte sant. Värmebehandling är en alternativ metod för att få hållbart trä men är ingen stor produkt i Sverige ännu. Ju varmare behandling, desto tåligare trä, men också ett trä som är mera sprött och som inte tål att trampas på – en klar nackdel för utomhusbruk. Och hur vet man som köpare vilken temperaturbehandling som gjorts? Allmänt sett är användningen av impregnerat trä i Sverige mycket stor, i många fall kanske onödigt stor, dvs man kunde valt en ”svagare” träskyddsklass. Vi kan hjälpas åt med att begränsa användningen genom att tänka efter om överhuvudtaget och i så fall vilket träskydd som behövs. Här har brädgårdarna en viktig informationsuppgift som de tyvärr inte alltid sköter så som man kunde önska (se Råd&Rön 3/2002, Odlaren 4/2002). Avslutningsvis, åter till kantbrädorna i grönsakslandet. Här finns knappast något krav på olyckssäker och livslång konstruktion, så personligen tycker jag att obehandlat trä är ett bra val i detta fall, trots att det måste bytas ut ganska snart. Då kan man i alla fall unna sig en
skön brasa på resterna. Mer om trä och träskydd: www.svenskttra.se, www.traskydd.com Tack till Marie-Louise Edlund, Inst för trävetenskap på SLU, för fakta om träskydd och beständighet.

Eva Wirén, Hemträdgården nr 2 2003